Jag har lyssnat på 827 av 1001
Min musiksmak är inte så bred som jag trott... Jag ska försöka leva upp till boken 1001 Albums You Must Hear Before You Die och ta mig genom allt!
Oasis :: (What’s the Story) Morning Glory? [1995]
01. Hello
02. Roll with It
03. Wonderwall
04. Don't Look Back in Anger
05. Hey Now!
06. Untitled (also known as "The Swamp Song — Excerpt 1")
07. Some Might Say
08. Cast No Shadow
09. She's Electric
10. Morning Glory
11. Untitled (also known as "The Swamp Song — Excerpt 2")
12. Champagne Supernova

805 Oasis :: (What’s the Story) Morning Glory? [1995]


Detta är en ganska naturlig fortsättning på deras förra platta och följer rätt så väl det mönstret. Kanske det går att säga att de steppat upp lite för en låt som Wonderwall är ganska snygg med sitt akustiska intro, stråkar och stegrande ljudbild. Jag antar att de inte skulle bli smickrade (eller???) om jag tycker att det låter lite Slade i Hello, nämligen Far far away. Istället för att se det som lite skränig pop så ska jag kanske istället tänka att det är välpolerad punk? Jag tänkte tanken under Roll with it och det känns lite bättre. En låt som jag verkligen inte gillar är Don’t look back in anger. Den börjar som en dålig kopia på Lennons Imagine och sedan blir det mest ett överflöd i lite halvtaskig sång till slött komp. Dessvärre måste jag medge att Some might say låter lite som Robbie Williams och även om det är när han går lite på tomgång så är han ändå bra mycket bättre än de här killarna men han dyker liksom inte upp på musikscenen förrän lite senare så han är ju inte först. De följande låtarna låter är faktiskt också lite stilmall till vad han gör… Till sista låten samlar de ihop sig ganska väl visar lite i det sju och en halv minut långa eposet Champagne Supernova vad de kan.

Bästa spår: Some might say

Utlåtande: Jag blir trots allt inte frälst

D’Angelo :: Brown Sugar [1995]
01. Brown Sugar
02. Alright
03. Jonz in My Bonz
04. Me and Those Dreamin' Eyes of Mine
05. Shit, Damn, Motherfucker
06. Smooth
07. Cruisin'
08. When We Get By
09. Lady
10. Higher

804 D’Angelo :: Brown Sugar [1995]


Jag såg framför mig ytterligare en hiphop-platta men nu fick jag istället sjunka djupt ner i en r’n’b soffa. Jämförelsevis så är det bättre och produktionen på den här typen av musik är, än så länge, väldigt slick och har ett djup i soundet som är skönt. Musiken däremot är i såsigaste laget. Detta känns enbart som musik gjort för att förföra till… Ja jag är lite förvånad att det liksom inte är bättre för musikerna individuellt gör coola grejor, sköna basgångar, snygga gitarriff och så finns det oftast någon form av orgel eller Fender Rhodes också. Det är liksom samma uppsättning som Stevie Wonder men hans tempo gör att det svänger så mycket bättre. Alltså ligger When we get by ganska bra till för helt plötsligt är det lönt att stampa takten. Den skulle lika gärna kunnat vara hela behållningen på plattan.

Bästa spår: Smooth

Utlåtande: Såsigt var ordet