Jag har lyssnat på 800 av 1001
Min musiksmak är inte så bred som jag trott... Jag ska försöka leva upp till boken 1001 Albums You Must Hear Before You Die och ta mig genom allt!
Ali Farka Touré :: Talking Timbuktu [1994]
01. Bonde
02. Soukora
03. Gomni
04. Sega
05. Amandrai
06. Lasidan
07. Keito
08. Banga
09. Ai Du
10. Diaraby

774 Ali Farka Touré :: Talking Timbuktu [1994]


Ännu en platta med afrikansk musik och jag kan inte säga att det är bland mina favoriter. Det är musikaliskt snyggt absolut, men den akustiska feelingen förstärker det lite aviga i takterna och framför allt sången har de där glidningarna på tonerna som gör att det känns lite surt hela tiden. Det finns dessutom bara tio låtar på den en timme långa plattan vilket gör att de är alldeles för långa. Musiken funkar väl helt OK i någon mån i Bonde, Soukora och Gomni till exempel men Sega är alldeles för ”arabisk”. I Amandrai går Ry Cooders gitarr fram tydligt och känns direkt mer bluesig också men nio och en halv minut är inte OK. Och Ai du går i precis samma anda men inte heller den faller mig i smaken. Förutom de traditionella låtarna som går helt bort så är det inte dåligt men inget roligt att lyssna. Jag kan möjligen se vitsen med att albumet har kommit med här men det är inget för mig.

Nu har jag alltså nått till 800 lyssnade album! Det har gått ganska långsamt med lyssnandet det sista halvåret så nu har prognosen flyttats fram ända till april 2019. Den trenden har bara blivit ännu mer tydlig för de senaste 100 albumen har tagit mer än 13 månader att ta sig genom. Det som också håller i sig är att jag lyssnar mer på varje platta men det är nog också på grund av att jag inte ”hinner” skriva direkt utan får gå tillbaka, lyssna och skriva. För 200 plattor sedan så sa prognosen att jag skulle varit klar nu… Andelen av de jag lyssnat på håller sig ganska ”högt” ännu och ligger på 7,6% och är 61 av de 800.

Bästa spår: Soukora

Utlåtande: Jag har helt enkelt ingen yta som detta kan fastna på

G. Love and Special Sauce :: G. Love and Special Sauce [1994]
01. The Things That I Used to Do
02. Blues Music
03. Garbage Man
04. Eyes Have Miles
05. Baby's Got Sauce
06. Rhyme for the Summertime
07. Cold Beverage
08. Fatman
09. This Ain't Living
10. Walk to Slide
11. Shooting Hoops
12. Some Peoples Like That
13. Town to Town
14. I Love You

773 G. Love and Special Sauce :: G. Love and Special Sauce [1994]


Här hittade jag igen en ny upplevelse utan någon aning om. Det börjar förtroendeingivande med snyggt trumkomp, jazzig feeling i basen och överlag en bluesig känsla i The things that I used to do. Rösten är härjad och hes men sitter fint tillsammans med den här musiken. Jag tänker direkt Walk on the wild side när jag hör Blues music och det är väldigt likt och nästan lika bra. Lika förtjust är jag inte i Garbage man men det känns som att den vinner och det är inte långt ifrån en del Lenny Kravitz-alster. Det låter inte mossigt på något vis och i Baby’s got sauce blir det extra tydligt på något sätt av den rapliknande sången. Därför är det kanske heller inte konstigt att jag tycker att låter lite Red Hot Chilipeppers i Cold beverage. Det är också i denna härad som det ligger och skvalpar lite i ett par låtar och det är ganska skön lyssnarmusik kan man konstatera. Men inget som är så upplyftande. Det är väl nästan inte förrän i Shooting hoops som den riktiga bluesfeelingen hittar in men den hittar sitt sammanhang bland de andra låtarna. Och avslutningen är lite mörkare så Town to town hamnar också i detta fack precis som I love you. Spelglädje kanske inte är ordet men det känns äkta!

Bästa spår: Garbage man

Utlåtande: Jag gillar detta trots att det är lågt och segt.