Musik ska inte vara arg för det mesta tycker jag och då passar detta ganska dåligt in. Framför allt när sång/rap/growl är arg gillar jag inte men musiken kan vara hård och OK ändå. Så även om till exempel en lite lugnare låt som Children of the Korn går bort för att det är mest ett argt budskap jag hör. Då är Got the life bättre för att tempot är snabbare och passar då bättre och dessutom är det ett skönt driv i trumkompet. Bland de bättre är också Pretty och All in the family där gitarriffen gör att jag fastnar lite medan det lite österländska i Cameltosis bara gör att det blir ännu mer konstigt och inte så tilltalande. Konstigt nog så passar faktiskt säckpipan i My gift to you in väldigt mycket bättre och den är ganska tung också.

Bästa spår: Got the life

Utlåtande: Varför envisas så många med arg musik

Ett riktigt skönt avbrott i alla vanliga sorters musik. I mångt och mycket låter det som traditionell indisk musik men med vädligt många moderna inslag. De traditionella instrumenten finns kvar men rytmer och annat andas modernt och det gifter sig bra. Det är väl lite kul att redan inledningen i Traveller känns mer modern än indisk men sköna syntskyar som breder ut sig med lite rymdfeeling. Men de elva minuterna bjuder på ganska mycket och är väl en form av exposé av hela albumet. Lite drum’n’bass dyker sedan upp i Butterfly och det fortsätter lite så. Jag gillar mixen av modernt med gammalmodigt men eftersom de moderna rytmerna ändå tar överhanden till slut så blir det aningen mycket att ta in. Just det österländska känns mycket skönare om det får sjunka in lite långsamt.

Bästa spår: Light

Utlåtande: Hela plattan i ett svep frestar tålamodet lite