Kategoriarkiv: 1956

Elvis Presley :: Elvis Presley [1956]
01. Blue Suede Shoes
02. I'm Counting On You
03. I Got A Woman
04. One Sided Love Affair
05. I Love You Because
06. Just Because
07. Tutti Frutti
08. Tryin' To Get To You
09. I'm Gonna Sit Right Down And Cry
10. I'll Never Let You Go
11. Blue Moon
12. Money Honey

002 Elvis Presley :: Elvis Presley [1956]


Ytterligare en av de största artisterna. Inte heller här har jag något speciellt förhållande till honom.

Ett grymt kompband och med tanke på att varje låt är inspelad på en tagning så låter det fantastiskt. Gitarristen (som jag borde komma ihåg vad han heter) gör snygga fills, solar fräckt och har skön rytm. För första gången så lyssnar jag också på Elvis röst lite mer kritiskt och han sjunger verkligen bra. Dynamik, typ! Rak rock’n’roll och rockabilly med en och annan ballad gör att jag förstår att det slog som det gjorde men för mig är det mer några bra uppslag att spela covers på än att sitta hemma och lyssna.

Bästa spår: Tutti Frutti

Utlåtande: Wop-bop-a-lula-a-wop-bam-boom! Flera bra låtar men för mig är det lite för torftigt i produktionen. Men det var så det var på den tiden.

Louis Prima :: The Wildest! [1956]
01. Medley: Just A Gigolo And I Ain't Got Nobody
02. (Nothing's Too Good) For My Baby
03. The Lip
04. Body And Soul
05. Oh Marie
06. Basin Street Blues / When It's Sleepy Time Down South
07. Jump, Jive, an' Wail
08. Buona Sera
09. Night Train
10. (I'll Be Glad When You're Dead) You Rascal You

004 Louis Prima :: The Wildest! [1956]


Vilket gott stomp! Ett första riktigt steg in i jazzvärlden! Tycker jag då…  Men det spretar ganska mycket åt olika håll. Han har en ganska häftig röst och det låter mycket spelglädje men spelglädje gör sig bäst på scen så jag fastnar inte direkt. Här är dock flera örhängen som tål att lyssnas på och gjorda av åtskilliga. Inte minst sitter David Lee Roths version av Just a gigolo/I ain’t got nobody i mitt huvud för evigt och han verkar ha haft denna som förlaga.

Bästa spår: Just A Gigolo / I Ain't Got Nobody

Utlåtande: Glatt överraskad och det var med ett litet leende på läpparna som jag lyssnade.

Louvin Brothers :: Tragic Songs Of Life [1956]
01. Kentucky
02. I'll Be All Smiles Tonight
03. Let Her Go, God Bless Her
04. What Is Home Without Love
05. A Tiny Broken Heart
06. In The Pines
07. Alabama
08. Katie Dear
09. My Brother's Will
10. Knoxville Girl
11. Take The News To Mother
12. Mary Of The Moor

003 Louvin Brothers :: Tragic Songs Of Life [1956]


Då trampar jag in på ytterligare ett område som inte är mitt. Det känns som lite ”originalcountry” på nåt sätt. Enkel kompgitarr med mycket mandolinsolo som i sig är ganska snyggt emellanåt men jag har nästan svårt att höra skillnad på låtarna å andra sidan. Rätt så snygga stämmor men som alltid i country så avslutas varje strof med en sur liten grisknorr.

Tillsammans med Göingeflickorna kunde de blivit 50-talets ABBA kanske.

Bästa spår: Kentucky

Utlåtande: Detta var verkligen inte min bag. Den hamnar längst bak i LP-backen igen...

Frank Sinatra :: Songs For Swingin’ Lovers! [1956]
01. You Make Me Feel So Young
02. It Happened in Monterey
03. You're Getting to be a Habit with Me
04. You Brought a New Kind of Love to Me
05. Too Marvelous for Words
06. Old Devil Moon
07. Pennies From Heaven
08. Love is Here to Stay
09. I've Got You Under My Skin
10. I Thought About You
11. We'll Be Together Again
12. Makin' Whoopee
13. Swingin' Down the Lane
14. Anything Goes
15. How About You

007 Frank Sinatra :: Songs For Swingin’ Lovers! [1956]


Aah, det dröjde inte länge förrän jag fick återhöra Frankie Boy. Det här är fantastiskt bra! Jag passar så klart på att försöka lära mig lite mer om artisten och albumet ifall andan faller på. I det här fallet så var det mödan värt att se att det är Nelson Riddle som har arrangerat. Detta är snäppet bättre än In The Wee Small Hours på alla plan: sång, tempo, låtar och inte minst feeling. Storband är coolt och de spelar riktigt bra och Sinatras röst är verkligen som sammet även vid de tillfällen han tar i. Att Sinatra var en superstjärna var inte konstigt.

Bästa spår: I've Got You Under My Skin

Utlåtande: Sammetslen röst med en driven orkester gör ett rejält intryck och avtryck! Jag är väl på väg in i vuxenlandet som gillar det här...

Fats Domino :: This Is Fats [1956]
01.The Rooster Song
02. My Happiness
03. As Time Goes By
04. Hey La Bas
05. Love Me
06. Don't You Hear Me Calling You
07. It's You I Love
08. Valley Of Tears
09. Where Did You Stay
10. Baby Please
11. Thinking Of You
12. You Know I Miss You

005 Fats Domino :: This Is Fats [1956]


Mja, jag vet inte riktigt… Detta är mest eventuella covers om man tar upp musikerkarriären igen. Det låter mycket Blueberry Hill fast ändå inte riktigt lika bra. Här är det dock enbart tvåminuterspår så det gäller att klämma in en kort vers och refräng för att få plats med solo också. Och solo finns det, mest ganska småfräcka saxsolo men bongosolot i Don’t you hear me calling you var lite oväntat.

Bästa spår: It's You I Love

Utlåtande: Spikpiano funkar bra på en låt men ett helt sound blev för mycket.

Duke Ellington :: At Newport [1956]
01. Star Spangled Banner
02. Black And Tan Fantasy
03. Tea For Two
04. Take the 'A' Train
05. Festival Junction*
06. Blues to Be There*
07. Newport Up*
08. Sophisticated Lady
09. Day In, Day Out
10. Diminuendo In Blue and Crescendo In Blue*
11. I Got It Bad (and That Ain't Good)
12. Jeep's Blues*
13. Tulip or Turnip
14. Skin Deep
15. Mood Indigo

006 Duke Ellington :: At Newport [1956]


Detta är den senare utgivna, utökade versionen med hela den berömda konserten. Och det är nog tur det… Det börjar ganska trevligt med ett härligt svängande storband. Men när jag kom fram till de låtar som låg på den ursprungliga plattan så kommer jazzspöket fram. Min inställning till jazz har nästan alltid varit att det är ett enda långt solo och Diminuendo In Blue and Crescendo In Blue lever gott upp till det. Jag gillar solo men detta är för mycket. Jeep’s Blues däremot är helt OK med ett riktigt fräckt blås fast fortfarande lite för jazzig ändå. Precis som med Sinatra så gillar jag de ”vanliga” storbandslåtarna men det stannar där.

Bästa spår: Take the 'A' Train / Jeep's Blues

Utlåtande: Jazzbacillen har inte smittat mig men väl gett mig utslag.