Kategoriarkiv: 2000-tal

Roots :: Phrenology [2002]
01. Phrentrow (feat Ursula Rucker)
02. Rock You
03. !!!!!!!
04. Sacrifice (feat Nelly Furtado)
05. Rolling with Heat (feat Talib Kweli)
06. WAOK (Ay) Rollcall (feat Ursula Rucker)
07. Thought @ Work
08. The Seed (2.0) (feat Cody ChesnuTT)
09. Break You Off (feat Musiq)
10. Water
11. Quills
12. Pussy Galore
13. Complexity (feat Jill Scott)
14. Something in the Way of Things (In Town)

957 Roots :: Phrenology [2002]


Detta är lite utanför min comfort zone… Det börjar heller inte så bra för Rock You är ganska mycket den typ av hip hop som jag tycker illa om. Det blir dock bättre med ganska sköna backingtracks på The Seed och Break You Off. I mina öron låter det lite Tupac eller kanske West Coast och jag kan relatera åtminstone lite till det. Jag gillar också de små mellanakter som syr ihop de olika spåren så att allt blir en enhet.

Bästa spår: The Seed (2.0)

Utlåtande: Inte min bag!

Nick Cave & The Bad Seeds :: Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus [2004]
01. Get Ready for Love
02. Cannibal's Hymn
03. Hiding All Away
04. Messiah Ward
05. There She Goes, My Beautiful World
06. Nature Boy
07. Abattoir Blues
08. Let the Bells Ring
09. Fable of the Brown Ape
01. The Lyre of Orpheus
02. Breathless
03. Babe, You Turn Me On
04. Easy Money
05. Supernaturally
06. Spell
07. Carry Me
08. O Children

972 Nick Cave & The Bad Seeds :: Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus [2004]


Jag har haft någon uppfattning att Nick Cave är en skum typ med mörk och svår musik. Det faller redan i inledningsspåret Get Ready For Love som är rockigt och med snygga körer. Visst kommer det lite ”skumma” låtar men det är fortfarande en hel del rock och klart intressant. There She Goes, My Beautiful World har ett gott driv och återigen är körerna framträdande och lyfter låten ett snäpp. Det är nästan lite gospelfeeling. Även Nature Boy har samma goa tempo och är också en av de bättre låtarna på albumet. Plattan är i en form av två temaplattor, därav den delade titeln. Det märks ganska tydligt när man går över gränsen till The Lyre of Orpheus för då dyker den skumma Nick Cave upp. I Breathless får man höra flöjt ungefär som det låter när en symfoniorkester brukar värma upp instrumenten innan konsert. Det övergår i vals, Babe, You Turn Me On, vilket var ganska väntat och lite mer som jag trodde Nick Cave lät. Resten är också lite mörkare precis som jag trodde från början.

Bästa spår: Get Ready for Love

Utlåtande: Mycket bättre än förväntat trots allt mörker

Bebel Gilberto :: Tanto Tempo [2000]
01. Samba da Benção
02. August Day Song
03. Tanto Tempo
04. Sem Contenção
05. Mais Feliz
06. Alguém
07. So Nice (Summer Samba)
08. Lonely
09. Bananeira
10. Samba e Amor
11. Close your Eyes

906 Bebel Gilberto :: Tanto Tempo [2000]


Detta är från 2000-talet men skulle lika gärna vara från tidigt 60-tal då jag lyssnat på en del andra samba-plattor från den tiden. Faktum är att hon är dotter till João Gilberto som finns med bland de 1001 albumen från tidigt 60-tal… Det är lite snyggare, laid back och bättre ljud men ändå kittlar det inte speciellt. Det ligger och pyser lite mellan samba och jazz och har ett djupt och aningen mörkt sound som låter bra men låtarna sticker inte ut. Det blir åtminstone lite mer uptempo i Sem Contenção och då också bra rytmiskt gitarrspel. Det blir dock titelspåret som sjunker in bäst och ger mig en liten tanke på George Michael.

Bästa spår: Tanto Tempo

Utlåtande: Bossa och samba får inte mina höfter att rulla

Antony And The Johnsons :: I Am A Bird Now [2005]
01. Hope There's Someone
02. My Lady Story
03. For Today I Am a Boy
04. Man Is the Baby
05. You Are My Sister
06. What Can I Do?
07. Fistful of Love
08. Spiralling
09. Free at Last
10. Bird Gerhl

985 Antony And The Johnsons :: I Am A Bird Now [2005]


Bara ett par takter in i första låten känner jag hur det kryper i mig när jag hör det fruktansvärda vibratot och falsettsången. Det här är väldigt pianobaserat och ganska lugnt också. Jag tycker att melodierna är svåra och fastnar inte. De ska tydligen tagits under Lou Reeds vingar och det låter som att han gör ett gästspel i introt på Fistfull of love. Jag har inte mycket att säga om detta för det tilltalar mig inte det minsta. Trist, långsamt och musikaliskt ointressant!

Bästa spår: Fistful of love

Utlåtande: Tomt och innehållslöst