ABBA :: The Visitors [1981]
01. The Visitors (Crackin' Up)
02. Head Over Heels
03. When All Is Said And Done
04. Soldiers
05. I Let The Music Speak
06. One of Us
07. Two For The Price Of One
08. Slipping Through My Fingers
09. Like An Angel Passing Through My Room

495 ABBA :: The Visitors [1981]

Äntligen! Men det blir kanske lite svårt att hålla sig ”lika objektiv” till detta som till de andra plattorna som ingår i detta projekt. Detta är åtminstone en av få svenska album som ingår i originalutgåvan av boken.

Detta är ju ABBAs sista album och har en betydligt mognare och mer syntbaserad profil än de tidigare plattorna. Det kommer sig säkert av att det redan då hade blivit en mer delad uppdelning av komponerandet mellan Björn & Benny och således kommer klaviaturerna fram desto mer. Inlednings- och titelspåret The Visitors har en trevande inledning som går över i en maffig refräng och ljudbilden är fortfarande så välproducerad som var deras signum och Fridas röst är fantastiskt dramatisk. Head Over Heels är mer av den poppighet från tidigare men saknar lite av den lätthet/glättighet som fanns. Den kommer istället fram i When All Is Said And Done som också har den kännetecknande sången av både Agnetha och Frida som lyfter låten ytterligare. Ett steg på väg mot vad som skulle komma för B & B är Soldiers. En melankolisk vers med lite militärkänsla(?) tack vare trumkompet. Och så lyfter den i refrängen!

Melankolin ligger ganska tungt över B-sidan på LP:n som inleds med I Let The Music Speak. I efterhand känns den också som ett ”experiment” inför musikalkompositionerna som skulle komma. En vers i valstakt som övergår i fyrtakt i refrängen och Fridas stämma sveper in allt i sammet. Första singeln One Of Us har också en del av deras tidigare lekfullhet med Agnethas röst i verserna och så fyller Frida upp i refrängerna så att det typiska ABBA-soundet hörs. Här går också Rutger Gunnarssons bas genom väldigt mycket även om detta inte är hans allra bästa insats med gänget. The Three Boys spelar de typiska mandolinpartierna och det är är inga mindre än Björn, Rutger och Lasse Wellander. Den kanske enda lustiga texten ABBA gjorde finns i Two For The Price Of One. Det är väl lite typiskt att just Björn sjunger den men jag förstår inte riktigt den kritik den fått för ämnet. Ganska kul tycker jag. En låt som definitivt har klättrat på min lista det senaste decenniet eller så är Slipping Through My Fingers, mycket tack vare musikalen Mamma Mia. Den påminner mig, också, om den förgänglighet som finns som man tänker på så mycket mer nu när man har barn. Och den är så fantastiskt vacker med Agnethas sång och ett gitarrsolo av Wellander i slutet som lyfter den ännu mer. Avslutningslåten Like An Angel Passing Through My Room hade jag lite svårt för till en början men det avskalade arrangemanget har gjort att den nu vuxit. Givetvis är Fridas röst underbar att höra ovanpå de sparsamma klaviaturerna. Den fick också en ny dimension när man på denna plattas DeLuxe-utgåva kunde höra ett antal olika versioner av den under inspelningens gång tills den slutgiltiga versionen.

Bästa spår: When All Is Said And Done

Utlåtande: Hela jag fylls med en upprymdhet som är svår att beskriva