Def Leppard :: Pyromania [1983]
01. Rock! Rock! (Till You Drop)
02. Photograph
03. Stagefright
04. Too Late for Love
05. Die Hard the Hunter
06. Foolin'
07. Rock of Ages
08. Comin' Under Fire
09. Action! Not Words
10. Billy's Got a Gun

517 Def Leppard :: Pyromania [1983]

Det är fullständigt oförståeligt att jag inte hade denna plattan direkt när den kom. Den stora hiten är väl Photograph och det var en absolut favorit direkt. Det myllrar av grymma harmonier och partier med break eller annat som gör att låten skiftar karaktär, fast bara lite. Def Leppard är otroligt lekfulla i det de gör även om perfektionismen har tagit överhanden. Redan Rock! Rock! har en av de grymmaste inledningarna med det crescendoliknande och sedan långsamma gitarrplockandet som sedan går över i den feta rocken. Lite mer rakt på rock i Stagefright. ”Alla” vet ju att det är Mutt Lange som åstadkommer det feta ljudet som låter som att det är 100 pålägg av varje instrument och det finns nog en ganska utbredd hata eller älska över det. Till exempel börjar Too late for love med lite aviga ljud som är typiskt att han fyller ut ljudbilden med och framför allt så är det de otroligt feta körerna som är kännetecken. Återigen ett dramatiskt intro som över går i en lugn inledning som i sin tur får en fet start med gitarrer när låten kommer igång med frasen Die hard the hunter. Både Foolin’ och Rock of ages är lika bra som resten av plattan men frågan är om inte det mest kända från plattan är just det märkliga ”tyska” introt på den senare. Jag kan egentligen inte lägga till så mycket mer än att detta fortfarande låter grymt i mina öron med en produktion som slår det mesta även om jag ändå kan förmå mig att säga att det finns en del åttiotal i den också. Det hela avslutas med en låt som är så otroligt väl anpassad för att ligga sist på en platta, Billy’s got a gun. Dramatisk och mycket av allt och ett slut med avslag som är precis i min smak.

Bästa spår: Rock! Rock! (Till you drop)

Utlåtande: Jag är fortfarande en sucker på detta