Jag har lyssnat på 900 av 1001
Min musiksmak är inte så bred som jag trott... Jag ska försöka leva upp till boken 1001 Albums You Must Hear Before You Die och ta mig genom allt!
Khaled :: Kenza [1998]
01. Aâlach Tloumouni
02. El Harba Wine
03. C'est la nuit
04. Imagine
05. Trigue Lycee
06. E'dir E'sseba
07. Ya Aâchkou
08. Melha
09. Raba-Raba
10. El Bab
11. El Aâdyene
12. Gouloulha-Dji
13. Mele H'bibti
14. Derwiche Tourneur
15. Leïli

878 Khaled :: Kenza [1998]


Jag kan verkligen inte säga att jag har något vidare bra förhållande till musik och sång på arabiska. Musiken är här av modernare snitt med en del stråkar och schyssta rytmer men språket är inte vackert. Dessutom gör dhan ett generalfel tycker jag när han sjunger Imagine i en duett med en tjej och det är inte i närheten av att göra låten rättvisa. Mycket bättre är till exempel Trigue lycee med lite tempo och en snygg basgång. Ganska mycket gammal disco bjuder han på i E’dir E’sseba och det är väl snyggt men rätt så förlegat och återigen så drar sången ner det dramatiskt. Det står att musikstilen kallas rai och jag känner igen namnet men eftersom jag inte tycker att det är så speciellt bra så så är det inte något jag lagt på minnet.

No 900!
Då har jag adderat ytterligare ett hundratal till de lyssnade. Precis som jag konstaterade när jag passerade 800 lyssnade album så går det nu ganska långsamt. Under rätt så lång tid flyttade jag fram prognosens sistadatum med motsvarande tid som faktiskt gick så det låg lite drygt ett år framåt hela tiden. Nu står den på 1/1 2020 vilket bara är nio månader framåt. Ändå har jag varit ännu långsammare med det senaste hundratalet som tagit lite drygt femton månader. Men prognosen blir ändå ganska godtycklig för jag har ju inte räknat in de femtio extra plattorna tror jag så egentligen blir det ju fler än 1001 stycken när jag väl är klar. Andelen lyssnade ändrar sig inte så mycket utan ligger på 7,2% och är 65 av de 900.

Bästa spår: E'dir e'sseba

Utlåtande: Arabiska låter så argt så man kan inte bli glad av detta

Mercury Rev :: Deserter’s Songs [1998]
01. Holes
02. Tonite It Shows
03. Endlessly
04. I Collect Coins
05. Opus 40
06. Hudson Line
07. The Happy End (The Drunk Room)
08. Goddess on a Hiway
09. The Funny Bird
10. Pick Up If You're There
11. Delta Sun Bottleneck Stomp

872 Mercury Rev :: Deserter’s Songs [1998]


Jag har ganska svårt att sätta ord på vad detta är egentligen för jag känner inget. Det är inte tråkigt men heller inget roligt. Det spretar åt väldigt många olika håll så var ska jag börja nysta? Det är ganska teatraliskt och på något vis känns det som att plattan ska hänga ihop som just en föreställning med lite märkliga spår som till exempel I collect coins som en kort historia som mest liknar något från en gammal trattgrammofon. Falskt och svajande! Och The happy end lika jobbig. Ganska snygga låtar är Tonite it shows och Endlessly som är lugna och vackra men också ganska tråkiga. Inledningen till Opus 40 låter lite som A whiter shade of pale men den håller inte hela vägen. Fast den byggs upp snyggt och avslutas lika bra med att gå ner i varv igen. Kanske har de försökt att göra en konceptplatta à la Pink Floyd men i så fall är det ett ganska platta fall!

Bästa spår: Opus 40

Utlåtande: Jag förstår inte riktigt vad de försöker åstadkomma